Idag när jag var ute och sprang så körde en bil upp jämte mig vid Krontorp och mannen som körde sa att han hade sett mig springa mycket i omgivningarna och frågade ifall jag tävlade eller tränade inför något lopp.

Svarade att nä, jag springer för skojs skull men ska eventuellt försöka mig på ett Lidingölopp i höst.

Mannen hade själv sprungit Lidingöloppet (det är inte så farligt, men gå upp för Aborrebacken!) och, här kommer det coola, skulle nästa år springa NY maraton för första gången. Dagen före sin 70:e födelsedag. Och det skulle bli hans 70:e maraton! Är det imponerande eller imponerande? Till saken hör att jag aldrig kunnat gissa att mannen var 69 år, jag hade nog gissat på drygt 50...

Så där är receptet för att förbli ung och fräsch: distans-löpning! :) :) :)