Har visst inte skrivit på ett tag… Det märks verkligen att terminen börjar dra isg mot sitt slut för jag har äckligt mycket att göra i varenda kurs. Till skillnad från hemma där man bara har en maffig tenta I slutet och kanske lite datorövningar på vägen har man här läxor varje vecka, datorprojekt och test lite då och då. Denna veckan har jag två test samt de vanliga läxorna. Sista projektet i FEM-kursen (min favorit!) har kommit ut och det går ut på att använda ANSYS för att simulera vad som gick fel under uppskjutningen av Challenger 1986. Vad som hände var att NASA hade gjort en massa reklam för launchen av sin nya space shuttle Challenger och sen exploderar alltihopa strax efter take off. Vad som hände var att en joint öppnade sig på grund av det höga trycket innuti space shuttlen (simuleringen till vänster). När man gör simuleringar är det givetvis viktigt med rätt boundary conditions och om man gör fel (som dom på NASA) kan simuleringen istället visa att jointen är "in compression" och att den inte kommer att läcka. Bilden till höger är en omdesignad joint som håller tätt oavsett.

Som ni säkert listat ut är bilderna inte skalenliga. I normal fall kan jointen faktiskt öppna sig lite, men det är för det mesta inga problem eftersom man har en "back up"  lösning I form av så kallade O-rings: gummiringar i jointen som expanderar ifall jointen öppnar sig och därmed tapper igen öppningen som bildats. Men som alla vet är gummis egenskaper temperaturberoende och det råkade vara riktigt kallt när Challenger sköts upp, så gummiringarna var stela och expanderade inte tillräckligt snabbt. Dagen efter katastrofen presenterades en plot av failure rate vs. temperature och den visade tydligt att de var väldigt dumt att skjuta upp på en så kall dag.

Vad händer annars I UC? Inte mycket. Det har börjat bli kyligt. Träden har börjat tappa sina löv. Jag fick ett paket av min kära syster som för tillfället är i Peru förra  veckan innehållande jättefina smycken. Det var kul! Och även om man har haft en rutten dag är det alltid lika kul att komma hem till sina galna/härliga/underbara room-mate. De får mig att skratta varenda dag och gör att jag alltid går och lägger mig med ett leende på läpparna.